Vad är egentligen svenskt?
När jag hör ordet ”svenskt” så är det första jag tänker på naturen. Vi vill ha ”det svenska lugnet” och naturen ger oss detta. Med det svenska lugnet menar jag den besatthet vi svenskar har när det kommer till vår ro. Vi tycker inte om stökiga miljöer, vi håller oss ur vägen och vi vill oftast klara oss själva. Kärleken till naturen tror jag kommer därifrån. Sen så har den svenska befolkningen alltid varit beroende av sin natur, framförallt så menar jag skogen. Skogen är en stor exportvara och tack vare Sveriges ganska lågmilda förflutna så gör detta oss stolta.
Sverige, det första som kommer upp i huvudet är mer traditioner än kultur så som: midsommar, jul, födelsedagar och påsk och saker som hör till som midsommarstång, sill, Janssons frestelse och folkvisor. Men om jag skulle beskriva det som jag tycker är svenskt så skulle det nog låta lite så här:
En typisk svensk är blyg, tillbakadragen, seriös och företagsam. Han röstar på partiet sin far röstade på och har många andra vanor och gör det mesta på rutin. Han ber aldrig om hjälp för att han klarar det själv, på ett eller annat sätt. Hans intressen är huvudsakligen ishockey, pengar, djur och sin familj. En svensk är också mycket punktlig, ärlig, pålitlig, renlig men framförallt laglydig. Gud förbjude om en svensk går över ett övergångsställe och det inte är grön gubbe. Svensken gör aldrig något spontant eller impulsivt utan planerar in i minsta detalj för att det inte ska uppstå komplikationer. För någon dispyt vill han inte ha. Svenskar skulle säga att svensken är lugn och harmonisk men andra säger att de är stela, grå och tråkiga. Om de inte har druckit snaps förstås.Svensken tycker att utbildning är viktigt, utan det så överlever man inte. Allmänbildning är också det viktigt och att läsa DN eller Svenska Dagbladet varje dag är ett måste för att hänga med. Jämlikhet är något som svensken tar på högsta allvar och speciellt när det kommer till lönen. Bevare mig väl om någon tjänar mer än du eller om kvinnor tjänar mindre än män.
Svensken har inte några som helst fördomar och anser att alla människor är exakt likadana, förutom namnen, maten och kanske att de snor svenskens jobb.När svensken ska köpa ny bil så är det Volvo som gäller, eventuellt en Saab och med den bilen så ska man åka ut till landstället för att brottas med myggen. AC måste bilen ha för på sommaren är det alldeles för varmt och rumpvärme i stolen är också viktigt, för vintern är ju så förbaskat kall. Men man ska inte prata om hur mycket bilen kostade, för sådant skryter man inte om. Om någon ger dig en komplimang för bilen så måste du säga tack. Svensken tackar för allt. Du får inte berätta för någon att du har köpt bilen utan det får de upptäcka själva. För om du säger till någon att du har köpt en ny bil, då skryter du än en gång. Svensken döps och är med i Svenska Kyrkan, men tror inte på Gud. Den enda gången svensken går in i en kyrka är om det är dop, bröllop eller begravning. Vilket ändå inte händer särskilt ofta. Om svensken träffar en tysk så är det viktigt att påpeka att Sverige faktiskt var neutralt i det andra världskriget. Men de utelämnar delen där massa norrmän dog på köpet. Så fort Sverige gör någon slags musikexport som Roxette, Robyn eller Ace of Base så är vi stolta. Max Martin och Dennis Pop har ju FAKTISKT skrivit låtar till Backstreet Boys. Vi är ju FAKTISKT ett väldigt talangfullt folk, trots att vi bor så många färre här än i andra delar av världen. Högtiderna firar vi alltid med hela tjocka släkten och alla bidrar med en maträtt. Alla ska kolla på Kalle Anka innan maten och paketen får absolut inte röras fören man har både ätit och fikat. Svensken gör även jämt narr av Jantelagen och säger att det inte alls är en beskrivning som passar in på oss, fast innerst inne så vet svensken att det är sant.
Detta är svensk mentalitet, i en smått överdriven form. Men så här låter det när de flesta människor faktiskt beskriver svensken. Även om jag nu fann det lite roande att skriva det föregående stycket så tycker jag att det är extremt tråkigt att vi generaliseras på detta viset. Men i många fall så kan även jag hålla med om att vi är på detta viset även fast jag tror att den beskrivningen är på väg att få sig en rejäl törn. Denna mentalitet tycker jag inte syns lika tydligt i den yngre generationen, även om många normer och värderingar sitter djupt inpräglade, och det är den yngre generationens ansvar att ändra denna syn på oss svenskar och få oss att sluta ses som bakåtsträvare. För vi är inte så inskränkta, tillbakadragna, nervösa och rent utsagt tråkiga som de flesta ser oss. Jag läste på ett forum för något år sedan att vi framställs som folket som ingen vill vara. 
Problemen med denna sorts generalisering är ju självklart att man sätter folk i fack, fack som de inte tillhör i dessutom. Jag kan tycka att generalisering är helt okej ibland, men i sådana här fall är det definitivt inte det. Det är dessutom inte så lätt som att dela upp det i nationell kultur. För en nationell kultur är egentligen inget annat än en felaktig stereotyp. Jag kan förstå att det måste finnas ett antal referensramar att följa för att visa att det faktiskt finns olikheter bland kulturer och människor men det som är viktigt att ha i tankarna är att det inte alltid är rätt. Det som är farligt med dessa sorter av generaliseringar är att det mycket enkelt kan skapa mer hatiska och fientliga generaliseringar. Som att tro alla tyskar är antisemitiska, alla muslimer är terrorister etc. Det finns många exempel. Denna slags generalisering kan å andra sidan hjälpa människor att förstå kulturrelaterat uppförande. En annan nackdel är ju faktiskt att många människor kan ta illa upp och det kan även skapa konflikter mellan människor som tillhör olika nationaliteter. Som sagt det positiva är ändå att man få lättare att förstå människor inom andra kulturer. Jag tror även det är lättare att bryta sig ur ramarna och skapa ett namn för sig själv, istället för att följa nationens mentalitet, om man får ramarna och kastade över sig, så rättfram och framför ögonen. Det tycker jag definitiv är en positiv effekt av generalisering.
