Pratar du med mig?
Här har ni mig.
En arg tös från de djupaste skogarna i Roslagen.
Säger vad jag tycker och tänker, i gott och ont.
Är oftast glad, uppåt, skämtsam, generös och jag har förmågan att se saker med en glimt i ögat.
Men inombords så brinner jag. Jag hatar mitt jobb, jag hatar min kropp, jag hatar att jag är "vuxen", jag hatar korkade människor, jag hatar tjejer överlag(ytterst tragiska, de flesta av dem), jag hatar snoppar(för de sitter fast på de mest korkade män), jag hatar det mesta vid någon tidpunkt.
Jag är bitter, det är jag. Jag kan vara oerhört långsint, jag tänder lätt till när någon är otrevlig eller orättvis och vill ofta slå någon på käften. Men det får man inte göra sörrni, för tjejer, vi ska vara till lags. Vi ska vara villiga, vi ska lukta gott, vi ska vara kamratliga, vi ska vilja ha sex 24/7, vi ska trampas på utan att säga något, vi ska klä upp oss för männen, vi ska inte ta plats men vi ska ändå synas, vi ska dricka vin, vi ska vara nikotinfria, vi ska ta hand om oss själva. Ja, säg något vi inte ska vara eller göra.
Jag å andra sidan är en total bitch. Ibland av väldigt bra anledningar, ibland bara för att jag känner för det.
Men däremot så är jag oerhört snäll mot människor i min närhet, människor jag tycker om. För mina vänner och (delar) av min familj betyder allt. Skulle inte kasta bort det för något. Men de vet också hur jag kan vara, eldig, och de accepterar mig för det.
Jag startar den här bloggen för jag är så jävla less på allt. Jobb, moderater, sverigedemokrater, träningsnarkomaner, lillgamla, stolpskott, förväntningar, fördomar, snö, Sverige, småkryp, män, syskon, arbetskamrater, pengar, räkningar, bilar, djur, smärta, orättvisa, kärlek. Människor.
Jag har mycket att säga om andra, men jag har också mycket att säga om mig själv. Det kallas självinsikt.
Jag är eldig.
En arg tös från de djupaste skogarna i Roslagen.
Säger vad jag tycker och tänker, i gott och ont.
Är oftast glad, uppåt, skämtsam, generös och jag har förmågan att se saker med en glimt i ögat.
Men inombords så brinner jag. Jag hatar mitt jobb, jag hatar min kropp, jag hatar att jag är "vuxen", jag hatar korkade människor, jag hatar tjejer överlag(ytterst tragiska, de flesta av dem), jag hatar snoppar(för de sitter fast på de mest korkade män), jag hatar det mesta vid någon tidpunkt.
Jag är bitter, det är jag. Jag kan vara oerhört långsint, jag tänder lätt till när någon är otrevlig eller orättvis och vill ofta slå någon på käften. Men det får man inte göra sörrni, för tjejer, vi ska vara till lags. Vi ska vara villiga, vi ska lukta gott, vi ska vara kamratliga, vi ska vilja ha sex 24/7, vi ska trampas på utan att säga något, vi ska klä upp oss för männen, vi ska inte ta plats men vi ska ändå synas, vi ska dricka vin, vi ska vara nikotinfria, vi ska ta hand om oss själva. Ja, säg något vi inte ska vara eller göra.
Jag å andra sidan är en total bitch. Ibland av väldigt bra anledningar, ibland bara för att jag känner för det.
Men däremot så är jag oerhört snäll mot människor i min närhet, människor jag tycker om. För mina vänner och (delar) av min familj betyder allt. Skulle inte kasta bort det för något. Men de vet också hur jag kan vara, eldig, och de accepterar mig för det.
Jag startar den här bloggen för jag är så jävla less på allt. Jobb, moderater, sverigedemokrater, träningsnarkomaner, lillgamla, stolpskott, förväntningar, fördomar, snö, Sverige, småkryp, män, syskon, arbetskamrater, pengar, räkningar, bilar, djur, smärta, orättvisa, kärlek. Människor.
Jag har mycket att säga om andra, men jag har också mycket att säga om mig själv. Det kallas självinsikt.
Jag är eldig.
